Etik och samhälle

Den tredje axeln i Hermínio Cerqueiras verk stiger ner från stormakternas skala till den europeiska och portugisiska – och det är här som katalogen visar sitt mest konstruktiva ansikte. Om de geopolitiska axlarna diagnostiserar en värld i sönderfall frågar den här axeln vad Europa, och inom Europa Portugal, kan göra med den diagnosen. De fem böcker som ingår bildar ett sammanhängande program i politisk ekonomi: suveräniteten tänkt som en summa av förmågor (Autonomia Estratégica), kritiken av de budgetregler som stryper den (O Mito dos 3%), den strategiska traktat som för den vidare in i årtiondet 2026–2036 (A Esperança Lúcida / Lucid Hope), det samhällskontrakt som ska bära den inifrån (A Economia da Dignidade) och det gemensamma hem som rymmer den (A Bíblia do Ambiente). I alla finns samma bärande övertygelse: beroenden har sitt pris, och suveränitetens möjligheter – inom energi, teknik, budget, det sociala och det ekologiska – byggs upp eller går förlorade genom beslut.

Den fjärde axeln är verkets demokratiska laboratorium: tre böcker som ur kompletterande vinklar analyserar den liberala demokratins kris under 2000-talets första kvartssekel. Två har det amerikanska fallet som ämne – Trump som strukturellt fenomen i den ena, Trump som psykologisk, politisk och social profil i den andra – och den tredje tar hem problemet genom att granska krisen för den portugisiska och europeiska demokratiska högern och dess möte med extremhögern. Den metodologiska övertygelsen är densamma i alla tre: demagogen är på en gång orsak och symptom, och att förstå vad som gjorde honom möjlig – ojämlikheten, förbittringen, mediernas splittring, postsanningen – är den första formen av motstånd. Ingen av böckerna är neutral: alla intar en uttalat demokratisk hållning, men alla vägrar att ersätta analysen med indignation.

Om de föregående axlarna i detta kommenterade verk visade strategen, den geopolitiske analytikern och den samhällsengagerade polemikern, så blottlägger den sjätte axeln den mylla som allt detta växer ur: ett inre liv, bearbetat med en hantverkares tålamod, mellan den frågande bönen, zenmeditationen och sonettens fasta form. Det är här som manifestets tes XVIII – ”en strateg som inte känner är ingen strateg: han är bara kalkyl” – får sin mest fullständiga bekräftelse. Böckerna som samlas i den här axeln är ingen avvikelse från Hermínio Cerqueiras politiska och strategiska verk; de är dess förutsättning. Mannen som analyserar krig och energikriser är densamme som sätter sig ”före namnet”, som frågar tillsammans med Job under den tomma himlen, som av Nag Hammadi-apokryferna lär sig att skilja den vuxna tron från den fromma vanan. Helhetens samstämmighet är anmärkningsvärd: en enda gest – att stanna upp, lyssna, fråga – utvecklad i mycket skiftande former, från den teologiska essän på sextonhundra sidor till haikun förklädd till sonett på alexandriner, från den långa, andande prosadikten till ottava rima i Camões anda, på heroiska dekasyllaber. Tre stora dialoger löper genom axeln: dialogen med de förtigna evangelierna (Tomas, Filippos, Maria Magdalena), som ger författaren hans frågans teologi; dialogen med zen och den buddhistiska traditionen (Huang Po, kintsugi, tonglen), som ger honom tystnadens och förgänglighetens disciplin; och dialogen med Camões, som ger honom det episka måttet för att besjunga inte längre den maritima expansionen utan återkomsten av karaveller lastade med kunskap. Mellan dessa tre poler slår den personliga lyriken – förlåtelsen, vänskapen, sorgen, barndomen i Minho, barnbarnet som allt är tillägnat – en bro mellan det universella och det vardagliga. Den läsare som går in i den här axeln förstår till sist varför resten av verket aldrig är ”bara kalkyl”.